Pekka har i stor utsträckning varit absent från golfen under den gångna säsongen. Pekka, denne gubbagängets enfant terrible, har nämligen haft det besvärligt. Redan i våras drabbades han av ryggont. Hans beskrivning av skadorna på ländkotornas taggutskott hade platsat i Toddybladet. Det ”onda”, har tyvärr tvingat honom att avstå från de återkommande matcherna mot Oscar Schön och detta har kostat på. I stället har det blivit ”cyckelrundor i sta´n”. Dessa rundor består mest av att han i varje gathörn stannar, hoppar av och byter ett par giftiga repliker med någon gammal älsklingsfiende.
Det var under ett sådant avhopp det hände. Pekka fann att det ”onda” gick över när han kunde stödja sig på cykeln och när han ledde den. Så uppfanns CYKEL GOLF och Pekka ses nu ledandes sin gamla Nordstjernan över Nybrofältet med bagen fastbunden i pakethållaren.
—
Ingen känner Nisse Andersson. Ingen utom förstås alla golfare i Ystad och de börjar bli många. Nisse är en av golfklubbens profiler, men han kallas inte för Nisse utan för ”Snöret”, för att han spelar så rakt. Namnet har han fått av Pekka och Pekka är specialist på öknamn . Alla Pekkas riktig t goda vänner har fått öknamn och detta betraktas som en hedersbetygelse, så ingen är särskilt ledsen för det. När Nisse spelar en boll som inte går rakt fram, det händer ytterst sällan, då säger Pekka att Nisse fått ”knutor på snöre”.
Sådan är jargongen i gubba gänget på Ystads Golfklubb liksom den är i alla andra gubba gäng på alla banor över hela världen.
—
Nu tänker jag prata golf med Pekka och Nisse och det är om deras synpunkter denna artikel skall handla. Jag börjar med en förklaring. När man pratar golf med golfare så handlar det om bra och dåliga scorer, men också rätt mycket eller kanske mest, om golfbanor. Har man kommit in i klubbhuset med ett dåligt resultat så beror det i de flesta fall på banan. Ruffen är oklippt, fairways hopplöst fulla av ojämnheter, bunkrar oräfsade och greenerna sträva . Banan är bra att ha. Den kan förklara och försvara allt. Har man däremot gjort en bra rond, gärna på eller under handicap, då vet man ingenting om ruffar eller bunkrar. Man har inte varit där och givetvis har alla puttar gått i koppen. Resultatet beror på att man haft en bra dag och att spelet har suttit. Banan är då en ”mästerskapsbana”, intressant och utmanande . Nog med förklaringar. Nu börjar vi.
Vi sitter hemma hos Nisse på Götgatan på Gjuteri området en lördagseftermiddag i slutet på januari och tittar ut över ett isigt hamninlopp. Snön ligger decimeter djup och det är en ur alla synpunkter hopplös tid för en sann golfare. Att prata golf med Pekka och Nisse är inte svårt. Det är bara att lyssna. Båda är lindrigt sagt talträngda.
Pekka är kritisk till dagens utbildning. Han tycker att träningsgrupperna skall innehålla så många likvärdiga nybörjare som möjligt. Det går inte bra när man blandar gamla med unga och bollbegåvningar med nollor. Alla har så olika förutsättningar och skall resultatet bli bra, fordras att tränaren kan arbeta med någotsånär likartat material.
Pekka är dessutom rent ut sagt förbannad på alla som säger: – ”När jag blir pensionär, då skall jag börja spela golf-”. ”Börja spela fiol också och var glad om Du kan lära Dig att hjälpligt gnida fram Gubben Noak efter ett års filande”, menar Pekka. Golf är inte så lätt att det bara är att beställa sporten till pensionärsyssla och önska sig ett golf set i present till 65 årsdagen. Man bör helst ha provat på i relativt unga år. Det är precis som med cykling och simning. När man väl en gång lärt sig så sitter det. Börja helst som ung och lägg av under de mest verksamma åren då familj och arbete tar sin tid. Var dessutom ödmjuk. Det går inte att lära sig golf på en vecka och det behövs många misslyckade ronder innan man spelar på handicap 36.
Vi kommer sedan in på golfetikett och uppträdande på banan. Detta är egentligen ett kapitel för sig. Att det är viktigt är vi alla tre överens om. De golfare som inte vet hur man skall bete sig på banan är en lisa för varje klubb.
Pekka erbjuder sig att tillsammans med Börje Nilsson, klubbens intendent och regel expert, hålla kurser i ämnet till våren. För den som känner Pekka bör en sådan kurs bli något alldeles extra. Ingen kan blanda skämt och allvar som den gode gymnastikdirektören.
—
På tal om skämt spårar vi snart in på Pekkas favoritämne. – Älsklingsfiende!
En älsklingsfiende är som en hungrig gädda. Det räcker med att kasta ut ett fett agn och ”klafs”, där sitter den. Pekkas älsklings fiende nummer ett är Ingvar Nilerstedt, välkänd i Ystads Golfklubb. En annan var Kalle P. numera Österlengolfare. Kalle är mycket tystlåten och säger ingenting i onödan. Han kan gå en hel 18-hålsrond utan att säga mer än ”fyra i”, ”dubbelboggie” allteftersom hålen spelas ut. En vacker vårmorgon träffar Pekka Kalle P. i vagnboden. ”Är Du här Kalle? Då får man väl inte en syl i vädret idag”, hälsar Pekka. ”Det är kul att gå med Dig Kalle så att man äntligen får någon att snacka med”, lyder en annan version.
Det bästa med Pekka s älsklings fiender är att han högaktar dem. Utan dessa skulle han inte ha en chans att flyta över på det eleganta sätt som är hans signatur.
Golfbanan då?
Så här håller vi på en hel lördagseftermiddag medan mörkret sänker sig över havet. Vi diskuterar roliga golfminnen och vi pratar bana, i synnerhet den nya golfbanan i Ystad, som i stort får bra betyg. En sak är vi överens om och det är att flaskhalsen mellan treans green och fyrans utslag måste bort. Den kommer att leda till en massa irritation och framförallt till farligt spel. Slicade utslag hamnar lätt på treans fairway och det är inte bra. Ett förslag var att göra om hål 4 till ett långt par tre-hål och förlänga ettan till ett lätt par fyra-hål. Givetvis höjs protester från både Nisse och Pekka. Förslaget är alltför radikalt. ”Flytta herr-tee till nuvarande dam-tee och lägg dam-tee på andra sidan om diket”, var ett intressant motförslag Om banor finns det lika manga åsikter som golfare och här är inte rätt forum för alla de övriga mer eller mindre genomtänkta förändringar och förbättringar som vi ventilerade . Den kommande säsongen blir intressant för banbyggare Johan Lachmann. Det är först i år som hans skapelse på allvar skall testas av Golf Sverige. Hur det testet utfaller finns det all anledning att återkomma till. Johan och hans idéer är väl värda en egen golfspalt.
—
En av Pekkasbästa historier, handlar om spel mot vännen, järnhandlaren Nisse Törnblad . Matchen det nu gäller spel på Åhus och som vanligt gällde det slagtävling, open. Efter sjutton spelade hål är järnhandlaren sju upp och Pekka befinner sig i ett hopplöst underläge. På artonde gör Nisse ett perfekt utslag, mitt i fairway. Pekka följer upp ganska hyfsat. På andraslaget hamnar Nisse i greenbunkern till vänster. Pekka stöter fram sin boll mitt på fairway och ligger klar för ett lätt inspel. Nisse tar fram sin putter och gör sig beredd att putta bollen baklänges ut ur bunkern. Han är sju upp och har råd till det. Då far fan i Pekka: ” AIdrig har jag mött någon som varit så feg, spelar Du ut den baklänges så har Du gått Din sista rond med mig. Det är ju bara att ösa upp den. Du har inte en chans att missa green.” Järn handlaren tar fram sin sandwedge. På nionde slaget får han en klockren träff som skickar bollen rakt över green och ut över stengärdsgården – Out of Bounds -. Matchen är Pekkas och ännu en flaska rödvin letar sig till det Edfeldtska hemmet. ”Jag var tvungen att sluta spela med Nisse – Jag höll på att bli alkoholist”, säger en ovanligt belåten f.d. gymnastikdirektör.
—
Om två kända profiler, Oscar Schön och hans hustru Asta, kunde man läsa följande: …Pecka Edfelt döpte en gång Oscar till LEGOLAS därför att han trippade så lätt över fairways och greener.
…Oscar gick i pension för snart fem år sedan. Han var då en av Sveriges enda kvarvarande privata sotarmästare med ansvar för ungefär 1/6 av Malmös skorstenar och köksfläktar. Han talar fortfarande knoparmojet – sotarnas hemliga språk – men njuter i övrigt i fulla drag av sin pension. Redan i mitten på 60-talet hade Asta och han börjat planera för en behagfull ålderdom. De köpte 1967 en tomt i Nybrostrand och byggde där en sommarstuga som nu vuxit på både längden och bredden och som idag är deras hem året runt. Men golfen då? Skall detta inte handla om golf. Självklart. Det börjar nu.
Asta och Oscar är ett typiskt exempel på hur golfbacillen kan smitta. När de flyttade från Malmö till Nybrostrand hade de inte en tanke på golf. De visste bara inte att det fanns något så tokigt. Idag spelar hela familjen, barn, barnbarn och barnbarnsbarn inklusive svärson och svärdotter och en efter en har de smittats och fallit för sporten.
Det började med att barnbarnet Mats blev sjuk och det var sommaren 1970. Hans bäste kompis Mikael Dime, som bodde granne på Knipvägen, fick då plötsligt sysselsättningsproblem. Utan Mats, inget att göra. Mikael hamnade med hjälp av sin förståndige pappa Gerdt på golfklubben och det tände direkt. Klubbor och gapobollar med taxöron blev genast hans melodi och när Mats så småningom blev frisk tog Mikael honom raka vägen till Nybro fältet. Mats behövde ingen betänketid. Golf var Grejen med stort G och resten av den sommaren fick vika för golfbanan. Vi som var med då minns Mikael och Mats med sina stora golfbagar. Det var knappt att de räckte upp till klubborna. Varje rond skulle de gå på eller under handicap och målet var att så snart som möjligt komma tillbaka till Malmö med singelhandicap!
Från Mats första golfår minns jag en härlig episod under en paus i Gubbagolfen. Hela gänget med Dick Nilstam i spetsen, åt frukost efter nio spelade hål. Givetvis fanns Jan Hallberg med, han var alltid där och han skötte dessutom Golfshopen på den tiden. När det var som bullrigast i klubbhuset visade sig lille Mats i dörren, tittade på Hallberg och sa: -”Hallberg, kan jag få snacka med dig?”. Visst, vad vill Du?” svarade Jan och det blev dödstyst i rummet.
”Kan jag få köpa en Gapo? ” frågade Mats som bestämt sig för att investera 2:50 i en ny boll. Givetvis fick han det. Hallberg var alltid hjälpsam och gubbarna fick sig ett gott skratt.
MEN OSCAR DÅ?
Oscar och Asta blev så klart nyfikna på vad lillpojken sysslade med, särskilt som det tog så lång tid och ofta inkräktade på mattiderna. Försiktiga utflykter till golfklubben blev allt vanligare och till slut när huset var färdigt och trädgården sedan länge uppvuxen trillade Oscar dit. Han fick god hjälp av sonen Göran som tidigt förstått att systersonen Mats hittat rätt. För Oscar blev det lektioner för Christian Claesson och det blev övningsronder tidiga lördagsmorgnar och sena kvällar.
ASTA DA?
För henne tog det lite längre tid. Det dröjde ungefär tio år från det Nybrostrandshuset var klart tills dess hon föll. Oscar som delat vått och torrt med Asta hela livet ville givetvis att hon också skulle börja spela och han fann möjligheten när han som en födelsedagspresent gav henne tio golflektioner hos tränaren. Asta är ekonomisk och dessutom nyfiken och 58 år gammal, utan annan idrottslig bakgrund än trettio års husmorsgymnastik, satte hon igång. Ett par lektioner var allt som behövdes. – ”Golf är det bästa som hänt mig” säger Asta gång på gång och nästan varje dag spelar hon en 18 -hålsrunda med Oscar. Asta har28 i handicap och hon har som bäst varit nere i 24. Strongt. (- Asta gick bort 2021, 100 år gammal)
OCH ALLA DE ANDRA.
Det räcker inte med Mats, Oscar och Asta. I familjen spelar också sonen Göran och svärsonen Erik, Mats lillasyster Kristine, Görans fru Bitte och slutligen efter mycket tvekan dottern Birgitta, som tröttnade på att stå ensam hemma och diska efter frukost och lunch i ett av alla övergivet hus. Golfklubben har blivit familjens andra hem där alla vänner och bekanta finns. I den familjen saknas det inte samtalsämne. Sjukdomar och krämpor pratar man inte om. Istället är det slice, hook och missade puttar gom gäller och i det snacket kan alla delta.
-Oscar var en av Peckas älsklingsfiender, en hedersutmärkelse som var få förunnat!
Under åren 1976 – 1986 föll till slut alla bitarna i pusslet på plats. P 7 blev till Lv 4 och nu var inte markbehovet lika omfattande längre. Våra politiker utsattes för ett bombardemang av uppvaktningar och de insåg till slut, att golf kanske var något som sommarstaden Ystad borde satsa på. Det var kommunen som bytte mark med fortifikationsförvaltningen, och som sedan arrenderade ut den till klubben. Det var kommunen, som genom stora ”bidrag”, hjälpte till att finansiera utbyggnaden och det var kommunen som gick i borgen för nödvändiga lån. Bidragen motsvarade ca 100 000 kronor, dvs det kommunala investeringsstöd som varje klubb i Ystad kunde utnyttja.
I samband med dessa beslut, kom också tankarna om ett nytt klubbhus fram och en stor fråga var finansieringen av detta. Här tog Johan Lachmann tillsammans med bland annat Per Gullstrand 1977 fram ett förslag till ett Konsortieavtal med 10 delägare, vilket möjliggjorde att planerna på ett nytt klubbhus kunde igångsättas.
– ”Konsortiet” köpte Torpet för 90.000 Kr och upprättade regler för andelsägarna samt hur klubben skulle lösa in andelarna från de personer som ingått avtalet.
Dessa personer var: Per Guldstrand, PO Lönneus, Torsten Erlandsson (som inte spelade golf! Men vars hustru, Marianne, var aktiv såväl på banan som i styrelsearbetet), Börje Nilsson, Nils Åke Nilsson, Ingvar Nilerstedt, Nils ”Snöret” Andersson, Johan Lachman, Gert Dime och ”Vänster-”Gunnar Nillson.
– Vid årsmötet 1978 föredrog styrelsen planerna för ett nytt klubbhus. Beslut om att bygga detta, togs vid årsmötet den 13 mars 1982.
– PDF filer med konsortieavtalet, finns i slutet på hemsidan
